söndag 7 juni 2015

Önskeinlägg

Kan börja med att berätta lite om mig själv. Jag har alltid haft ett stort brinnande intresse för djur, främst  HUND, jag har tjatat om hund sen jag var jätte liten, men då mina föräldrar inte haft tid eller haft intresse att ta hand om en hund (då man inte kan lägga de ansvaret på ett barn) så blev svaret alltid nej... vilket gjorde mig självklart ledsen o besviken... då det var det jag brann för, jag ville bara ha hundar i mitt liv<3
Jag har varit ute o gått med en tax regelbundet när jag var liten han somnade in 2007/2008, rastade även en bearder collie i perioder, och hösten 2008 träffade jag min själsfrände i hundformat, en schäfer blandis, vi tog ofta promenader, långa som korta, busade på tomten, vi njöt av varandras tillvaro. tills dagen hon flyttade....
mitt liv gick i spillror...



2009 började jag på ett naturbruksgymnasium med inriktning HUND, jag lånad ofta bearder collin Grynet eller min kompis tax Astrid till skolan på våra "hund dagar", men drömmen om egen hund fanns ju alltid där. Men då möjligheten att ta med hund dagligen till skolan inte gick, funkade det inte att skaffa hund just nu, så jag fick drömma vidare.

sen höst/vintern 2011 kom staffen Svea in i mitt liv, så jävla mkt kärlek till den hunden, jag passa henne i ca 2v sen åkte hon hem, sen kom hon tillbaka i ca 1v, tanken var att jag skulle ta över henne, men så blev det inte... 


Efter dem ändrade planerna om älskade Svea, höll jag på att falla in i en depression, jag mådde sjukt jävla dåligt... för att inte falla ner på botten där jag en gång tidigare legat, så började jag leta efter en hund, där JAG skulle stå som ägare på pappret, där INGEN skulle kunna ta den ifrån mig!
jag kollade olika kennlar, blocket, raser, visste inte vad ja egentligen var ute efter, mer än att det skulle vara en hund till träning, främst agility. 

Jag fick tipset av en att Olle, en tollare på ett halvår skulle omplaceras.

TITTA! vem kan motstå denna?

Jag börja med att läsa på om rasen, jag hade träffat 3 tollare, 2 var skit tråkiga, ingen ras som tilltalade mig, men den sista, som var halvbror till olle, han fick mig att falla för rasen (eller egentligen individen men men ;P), så jag kontaktade uppfödaren, efter lite om o men fick jag tag i henne.

Olle är då en omplacering, som flyttade till en familj i Skövde när han var 8v, men pga att manen skulle börja jobba mer, tjejen blev gravid, den hade redan 2 småbarn, och hon skulle även börja plugga efter mammaledigheten, och då hade dem inte tid för Olle (de är vad jag fått höra av uppfödaren). Anledningen vrf just jag fick honom, det kan jag tyvärr inte svara på, något lät väl bra tyckte uppfödaren ;) (i efterhand har hon iaf sagt att hon är glad att olle hamna hos mig :D) Så efter ca 1.5v ifrån första samtalet med uppfödaren möttes vi upp i Örebro den 4feb 2012 där vi skrev på papperna och han blev MIN, lilla Olle som då var 7mån och 1dag gammal <3


Nu hade även det blivit ändrade planer i skolan, först var jag på praktik, där Olle följde med mig varje dag, han tivdes verkligen på hunddagiset, fick ibland sitta i boxarn med dem andra, vara ute o leka, eller ligga bland oss som jobbade där :) sen efter dessa veckor, så började skolan igen, jag hade fått godkännande att ha med honom till skolan, då dem nu fixat ett "hund rum", idag är det sjukt att jag satte min pälskling där, ett vanligt rum man lämna hundarna lösa i, hundar som inte kände varandra. tur va väl att alla va så snälla så ingen olycka hände!


Det har varit allt annat än lätt att få hem en hund man inte trodde hade några problem alls, som sedan visade sig vara en väldigt osäker individ, gjorde utfall mot allt o alla, enda gången han slappnaav var hemma eller i skogen. Vilket har varit extremt kämpigt då jag bor centralt och gick i skolan i södertälje, vilket innebar resande med buss och tåg dagligen! han visade riktigt fina framsteg på dem månaderna han gick i skolan tsm med mig, från att få panik, till att kunna gå på o lägga sig utan problem. Hundmöterna tog tid, utfallen är borta men osäkerheten vid hundmöten finns fortfarande. Han är en osäker individ, han lär aldrig bli så pass säker att han aldrig kommer reagera på saker o ting, men en sak jag kan göra är att fortsätta träna, stärka våran relation, o lära honom att jag inte utsätter honom för fara, utan finnas där som stöd när det är jobbigt. 

Jag ångrar inte en sekund att jag valde och skaffa hund när jag gjorde det. Hade jag valt o vänta till sommaren och skaffat valp hade det nog inte blivit en tollare, och då hade ja gått miste om Olle och denna fantastiska ras! vist har det varit jobbigt, och är än idag jobbigt, men olle har lärt mig så himla mycket under våra 3år o 4mån tillsammans som ingen har lyckas med under en livstid! :D

Jag tackar alla inbaldnade att Olle blev min! Jag har även många att tackar att Olle och jag har utvecklas så fint tillsammans som vi har gjort, många motgångar, men nu ser vi framåt i livet, vi har hela livet framför oss, så mkt kul vi ska hitta på <3

Min livskärlek




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar