söndag 21 juni 2015

You and Me, for ever and ever?

Du mitt hjärta finns alltid i mina tankar, ja mins hur du lät, hur du luktade, när du åt gurka så du va grön runt hela munnen, hur du sprang lös på tomten (dem gånger du röde dig, för oftast va du still o njöt o bara ät gräs), många minnen, du följde även med mig till skolan en dag, vi så mysigt o ha med dig <3  Du o ja fick 7år o 10mån tsm, vilket betyder många minnen!


Min första stora kärlek var du! du gav mig all kärlek o tillit när jag behövde den som mest, när ja ville hopp o försvinna, då fanns du där o gav mig styrka, du fanns där, inte ett ord sa du men din närhet sa allt, du fanns där o gav mig styrka att orka höra alla idioters kommentarer, du gav mig styrka att orka leva!

Du lärde mig så mkt under dessa år, men en ska du lärde mig som gör ont är, att förevigt existerar inte...
De skulle vara du o ja förevigt, de sa vi ju? men förevigt finns inte... för eller senare dör man o lämnar någon som älskar än kvar på jorden, precis så hända för snart 5årsen, mitt allt försvann ifrån mig, mitt liv gick under, att jag ens orkade leva utan dig var ett under, många sömnlösa nätter, många nätter jag grät mig till söms, 29 augusti 2010 då mitt hjärta gick i tur... jag förlorade min största kärlek, bästa vän, mitt liv, jag förlorade henne, för evigt existerar inte...

Tar förväll av mitt älskade hjärta som fick en svår diagnos ställd... en tumör stor som en 5 krona o ena lungan...

En sak jag tänker på, när Blomman levde var ja liten, fick henne när jag var 9år o hon somnade in när jag var 17år, så imprincip hela min barndom o tonårstid fanns hon där, men när ja hade henne hade jag aldrig förlorat någon som betyde så pass mkt för mig, så jag vara aldrig rädd, men efter jag förlorade henne blev jag rädd, rädd o förlora Mulle!

Sen slutet på 2011 träffa ja Svea, o henne föll ja för min äslkade lilla vän, henne förlorade jag oxå... några månader senare (början av 2012), sen kom min älskade räv in i mitt liv, olle, mitt allt! så ibland tänker ja på att det inte är så konstigt att jag är rädd att förlora honom, han lever "på över tid", blivit påflugen 2 gånger vare både gångerna kunde slutat riktigt illa men lilla blomman vakar över oss <3

idag rullar livet på, olle mår bra, men jag kan inte släppa räddslan att förlora honom, jag vet inte om jag skulle orka resa mig upp efter det isf, olle betyder allt för mkt för mig att jag skulle klara av att ta förväl av honom.. jag hoppas, hoppas verkligen min prins får bli en gammal man, som i sina sista år bara får lalla runt i skogen o simma o apportera leksaker, då ska han vara 16år! ja min prins får inte lämna mig en dag tidigare! 

Någon som är extremt viktigt för mig! detta betyder att det är JAG som är ägare, vilket betyder att ingen kan ta honom ifrån mig, ingen repris på Svea fallet <3 


Jag hoppas att jag en dag kan leva utan oro, att jag kan leva varje dag med glädje, o inte tänka på vad som kan ske! för allt kan ske, oavsett, så vrf inte njuta av varje sekund av min prins liv? för det är dagar jag aldrig kommer kunna få tillbaka

Äkta kärlek <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar