När Jag fick Olle blev inget som jag tänkt mig, jag fick en osäker kille som gjorde utfall, flydde i panik (så långt kopplet räckte o lite till) när bilar kom...
Jag gjorde helt fel, jag började träna direkt, vilket jag inte hade gjort idag. men nu gjorde jag det. och han stack stack o stack... puh så ledsen o besviken jag var. Ist för att fokusera på hans problem, skapade jag fler problem, en konflikt mellan han o mig, vår relation blev sämre, o tillslut funkade inget. Jag har alltid varit en person som varit öppen med våra problem, och det ledd till påhopp(!)
självförtroendet sjönk... det enda jag tänkte var att jag skulle motbesvisa alla! så jag satt extrema krav på min lilla unghund, att han som nyss gått igenom mkt i sitt liv, skulle prestera...
allt detta prg jag var öppen med allt o alla kommentarer jag fick, oftast grät jag och fick ångest när jag såg att någon kommenterat, för jag var 99% säker att det inte var en snäll kommentar...
detta gjorde mig väldigt ledsen, och olle fick ännu högre press, isf för att träna på störningar som vi behövde träna på, åkte jag ut själv, byggde banor, filma och TITTA VA DUKTIG HAN ÄR!!!
jag var tvungen att bevisa så jävla mkt att olle va så jävla bäst! men han har alltid kunna jobba utan störning, det är ju MED störning han "balla ur", så det var ju det jag behövde träna på, men nej det fanns inte med på kartan då jag skulle bevisa för alla som lämna alla kommentarer att olle kunde! han va bäst!
i mina ögon va han ju underbar, men jag ville få alla andra att oxå tycka det.
Så denna stackars pojk är uppväxt med hög press, han skulle prestera. Idag blir jag sur på mig själv att jag inte kunde stänga ute alla kommentarer, för öppen det är jag, jag tänker inte säga att allt är som en dans på rosor för vissa gör så, utan jag skriver även om problem. För livet är inte problemfritt, även dem som ihelgen har tävlat på SM har olika problem dem tränar på, problem finns överallt, i olika "storlekar". Efter ett tag valde jag att lämna allt de bakom mig, mins inte när, idag skiter jag i vad folk tycker! jag lägger fokuset på MIN hund, är det mkt störning, då sänker vi ribban, är det mindre störningar då höjder vi ribban, på detta sätta får jag honom att lyckas i vår träning, vilket är viktigt för mig och honom, han växer, man ser lyckan i honom, han vågar göra fel, för hoppsan sa nu gör vi om, det är helt okej att göra fel, för ingen är fel fri, endå dem som tror dem är det ;)
Vi har tagit stora framsteg, endel bakslag har kommit oxå, men dem tar vi oss igenom, RLD N titteln va en milstolpe jag inte vågade tro på, men den 11/10 - 14 kom vi 3a med 94p, det är en dag jag alltid kommer minnas! den dagen får mig att inse att vår träning har givit resultat, efter ett bakslag under våren börjar vi komma tillbaka på banan, men håller oss borta ett tag till från tävlingsplan, vi ska fortsätta träna störningar som vi missade ibörjan av våran tid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar