1000 steg åt fel hål

Idag började allt så underbart, härlig sovmorgon, pappa tog olle så ja fick sova, ja gick ut o la ett spår, lät de ligga i ca 1h, så när de va drygt 20min kvar gick vi ut o körde fokus träning från kursen, gick helt okej, spåret som störning va väldigt svårt tyckte olle ;) men de gick :D

Sen själv spåret, början gick skit bra, mitten va lite blandat kaos, och slutet va super fint :D

Sen va de hem, chilla lite, sen ut o rasta av honom, för att sedan äta, drygt 1h senare va de dags för mig o äta, efter de plockade ja ihop grejerna o gick ner till sjön för att bada, kallt tyckte ja de va xD olle skiter i de o e glad för de ;) simmade först 3min, sen i 6min till, så samanlagt simmade vi 9min, ja va fan trött :o olle ville mer ;) men han fick gå upp med mig :))

påvägen hem va de som en mardröm, först börja allt så bra han kom på en klockren inkallning, lyssnade super! sen lagom tills vi är hemma möter vi en tant som e ute o går, varpå hon säger hej o ja svarar tillbaka, o olle går i samma sekund ett utfall o låter... varpå ja inte va berädd hade han längre koppel o min hand vevades in i de så har ont som fan i min hand men fick tillbaka honom snabbt. Men känns som allt rasar, 1000 steg åt helt fel hål... vrf min älskade lille vän vrf :'(

Jag vet att Olle skulle må så himla mkt bättre att bo på landet, där risken att möta folk är minimal... men så kommer ja inte kunna bo på x antal år, om ja ens någonsin kommer kunna bo så i olles liv, de gör så ont i mig.... min älskade lille vän<3

Jag valde att stryka oss från specialen, ja känner att vi inte ska hamna i någon form av situation där ja kan bli irriterad på honom, vilket ja lär bli om han lämnar planen, så nu blir de inga mer tävlingar för iår (o sen får vi se när vi om vi går ut på tävlings plan igen), vi ska bara leka igenom träningarna, vi ska bygga en bättre relation, där han vågar lita på mig att jag inte utsätter honom för fara, att han inte behöver ta tag i saker o ting själv, utan jag finns där hos honom <3

Livet har aldrig varit lätt tsm med dig, men detta bakslag trodde ja aldrig skulle komma... men vi kämpar oss igenom även detta, vi har lyckas med mkt då kommer vi klara oss att även ta oss igenom detta<3

Ska även ta honom till någon fyso person under hösten som får känna igenom honom, så de inte är något annat som ligger bakom detta.