tisdag 17 februari 2015

Tiden läker inte alla sår

Ja lovade mig själv 2010 att aldrig mer skaffa ett djur, för ja blir fäst direkt, men när ja kommit över sorgen efter min fina prinsessa, kunde ja inte tänka mig ett liv utan djur, o hund hade ja ju alltid drömt om, så japp en hund efter massa års tjatande (typ den första meningen ja sa JAG VILL HA HUND, lovar den kom snabbt ;P) men efter 18.5år fick ja äntligen min hund, min egna räv, min ollebull<3

jag e värdens lyckligaste, samtidigt som ja hatar mig, hur kan ja plåga mig på detta sätt? för minsta lilla grej som händer  med honom, vänds hela min värd upp o ner, ja e så sjukt rädd o förlora honom, ja vet hur jävla dåligt ja mådde efter att mina söta lilla prinsessa, som verkligen va mitt allt, gick bort, hela livet rasa samman, ja satt där mitt på T centralen, knappt en halvtimma efter hon fått somnat o bara grät o grät, tårarna gick inte o hålla tillbaka (o påpeka att inte en enda människa stanna o fråga vad som hade hänt) tack vare min dåvarande orkade ja försöka blicka framåt, och att jag dagen efter åkte ner till eksjö och gjorde min 6v långa praktik, så ja fick annat att tänka på. (jag saknar henne än idag, men idag har ja lärt mig att leva med saknaden, hon är min älskade prinsessa o kommer alltid att vara)



jag vet att ja inte hade klarat av att stå utan olles hjälp, jag vet det, spelar ingen roll vad folk tycker o tänker o säger, jag vet det, han är mitt allt, när han blev dålig, rasa allt, ja trodde inte han skulle få fylla 3år, han mådde så dåligt hösten 2013, men ja gav de 1år, han blev bättre, han har livs glädje, han kämpar dagligen emot dessa jävla små kvalster som förstör hans liv, men han e en kämpa, o idag mår han bra, han får sitt vaccin, men inget mer :D o har en väldigt mild klåda<3
(på tala om hans allergi så funderar ja på att prata med vet. om vi kan gå över till varannan månad snart ist för varje!)

men tillbaka till mig, vrf utsätter man sig för detta? ja en sak, all kärlek man får, all trygghet han ger mig, alla skratt han ger mig igenom våran vardag, det är så värt de, endå om ja vet att en dag kommer livet rasa framför mig, och jag kommer vara helt förstörd, men de hoppas ja inte kommer ske på många många år, olles morfar blev 14år igår, och jag hoppas att olle oxå får bli en gammal lycklig toker<3 för det är han värd!

Jag älskar dig obeskrivligt mkt min älskade tokunge, du o ja mot värden, du o ja, ja o du, bara VI<3


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar