18.5år tog det!

I hela mitt liv har ja tjatat om hund, hund hund hund, bara H U N D!
men utan att lyckas såvidare bra... (nu när man e äldre förstod ja ju vrf, mamma o pappa har 0 intresse i att träna hund, och hade absolut inte tid för en)
Men efter 18.5år, jag gick VT i 3an, då gick min önskan om hund i uppfyllelse<3

I bilen påväg hem!

4feb, en dag att minnas, 2012 är året, vi sätter oss i bilen jag och min pappa, bilen rullar mot örebro där vi möter upp, uppfödaren för leringens kennel, vi pratar, jag får äntligen se yrvädret i verkligheten, ja blev helt såld, ja skrev på pappret, JAG stod nu på MIN HUND, en känsla som är obeskrivlig, ingen skulle någonsin kunna ta honom ifrån mig, för han är BARA MIN! vi säger hejdå, vi åker hemåt med ett litet stop i djuraffären för att köpa täcke och matbar åt honom. När vi passera "mariefreds" skylten vakna han till liv (han hade sovit i mitt knä hela vägen hem) och börja busa i baksätet, som NU ÄR JAG HEMMA, jag log stort mot honom.

Det jag inte visste då var att jag hade fått hem en hund som var extremt osäker, han gjorde utfall mot ALLT och ALLA, blev panikslagen av bilar och flydde i panik o försökte få av sig halsbandet när en lastbil kom, buss och tåg var SKIT läskiga dem med. 

Jag har fått slitit både i vardagen och träning med denna hund, jag har gråtit floder, jag har velat ge upp, men däremellan allt jobbigt va han ju underbar, min älskade prins, jag har aldrig älskat någon så mkt som jag älskar denna kille, han ger mig så himla mkt, inte en grej har ja fått gratis utan fått slita för, men det är så värt det. 

Idag har det gått exakt 3år, mkt jobb ligger bakom honom, osäkerheten finns där o lär alltid göra, men han har blivit en stabilare hund.

Jag hoppas på många fina år tsm med dig mitt hjärta, älskar dig oändligt mkt<3

Blev ju såklart tårta på våran årsdag<3