fredag 23 september 2016

En sport för alla?

Den senaste tiden, ja rätt längre nu, i rally gruppen på FB  har de varit diskussioner om dessa nya regler som lagts på bordet, bearbetas osv.
Vissa tycker dem va bra från början, vissa tyckte dem vart bättre efter lite ändringar, o vissa tänker kasta sporten åt helvete.

o den ständiga kommentaren "en sport för alla" dyker upp i alla sammanhang. men då är min fråga sport för alla? alla hundar? alla människor? för jag tycker sporten anpassar sig super bra för människorna, eller ja förarna kanske vi ska kalla oss ;) man får ha rullstol, permobil, du kan tävla som döv osv, anpassar sig, där av en sport för alla! men jag märker att många tolkar de som en sport för alla HUNDAR, men då är min fråga, hur tänkte ni då? vissa kan ALDRIG ha sin hund lös, där av ingen sport för alla! (Förutom i nybörjar klassen), vissa hundar har svårigheter att koncentrera sig länge som i en hel bana, vissa hundar är sjukt självständiga o skiter blankt i sin förare, medan vissa hundar lär sig på 0 tid o kan jobba i alla miljöer från dag ett. hur tänkte ni, en sport för alla hundar? hur tänkte ni anpassa den?

Jag kan ta min tok som exempel, han är en tickande bomb brukar ja kalla honom, för helt plötsligt exploderar han, ibland efter 1 skylt, ibland till första, o ibland kan vi gå en hel bana, hur tänkte ni anpassa sporten efter honom då? 

De går helt enkelt inte, man kan inte anpassa en sport efter alla individer på fyra ben, o vissa av oss förare kanske inte sporten passar heller, men dem har gjort otroligt mkt för att de ska vara "EN SPORT FÖR ALLA". 

o många diskussioner har kommit i MÄSTARKLASS att från o med 2017 tas RLD M bort o ersätts med ett CHAMPIONAT! o poängen har varit höga, o folk har klagat o sagt att dem aldrig kommer komma dit, o drf måste de sänkas! poängen sänktes, o folk fortsatte klaga o sa att dem skulle skita i sporten nu för den är inte en sport för alla längre. (de slutade på 3 x 90p av 100p ger championat)

Jag har oxå problem, där av tävlar ja inte för tillfället, jag tränar o tränar o tränar massa mer på att vi ska lösa problemet med en exploderande bomb, o de e det ni oxå måste göra, ta en paus, andas, va är problemet, dina nerver? hur du visar hunden på tävling VS träning? osv, träna träna träna, en dag kommer man lyckas om man INTE GER UPP! Så se det inte som ett omöjligt hinder, se de som vilket hinder i vardagen som helst, man kommer över de tillslut :D


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar