Vår resa har varit allt annat än lätt, att komma hem gråtandes va en vardag, att känna mig sämst hörde till, jag som hade lyckas träna så många olika individer och lyckas! men min egna lyckades jag inte få till... Jag tänkte många gånger på att ge upp, men innerst inne vet jag själv att jag är inte den människan som ger upp! vet inte hur många gånger jag har fått höra "hur orkar du". De gjorde mig bara starkare, såklart jag orkar! ja orkar att bryta ihop, för att sedan resa mig igen, för i allt kaous fanns de även bra stunder, efter 1h kaos kunde han få till en fin bana där han lyssnade, o de va de där lilla som fick mig att orka, VI skulle lyckas, ja vi är ju faktiskt TVÅ om den saken, vi skulle bli ett TEAM, de har inte kommit som en självklarhet för oss att vi är ett TEAM, vi har fått jobba jobba jobba för att bli detta team vi är idag!
Men vi är ännu inte i mål, vårt största delmål, är att kunna stå på startlinjen till en officiell tävling, ta oss igenom banan o känna glädje i mål! oavsett om han skulle riva alla hinder, hoppa alla KF, så är vi vinnare i mål! för den dagen har vi klarat vårt största delmål vi har!
Här är en film från vår resa, tyvärr har ja inga filmer från när vi börja träna, för allt sånt är tyvärr raderat.. och vår vardag va oxå ett enda kaous, leva med en så osäkerhund som olle då va gjorde att man helst av allt inte ville gå utanför huset.... men jag visste att han inte skulle bli bättre av att lalla runt i skogen där vi trivdes bäst, så varje dag tog vi minst en promenad ner mot stan träna hundmöten efter hundmöten, va förtvivlad och visste inte vad ja skulle ta mig till med min söta räv som förvandlades till djävulen själv! hunden ja fick för mina synder ;)
Men olle är ett stort bevis på att ALLT går om man bara vill! viljan måste finnas annars går inget!
idag kan vi passera hund efter hund, vissa hundar kan han reagera på men inte med utfall utan med andra signaler som gör att han visar att han tycker de e jobbigt, visa en godis så är fokuset på mig, och vi kan passera hunden utan problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar