Jag har förlorat för många...

Som stått mig nära...

Början av 2008 började allt då förlorade ja Dante, en tax ja brukade rasta
den 28 sep 2008 försvann mitt älskade hjärta, RONJA<3
sen gick de några år, 2010 förlorade ja den ja levde för, BLOMMAN mitt älskade marsvin så jävla fucking saknad hon är, ja bär en tatuering o den står för henne!
sen 2011 förlorade ja 4 tjejer ja älska, o 3 hade ja varit med sen 8v ålder....
i början av 2012 förlorade ja Svea

Sen kom Olle, han blev påflugen 2012 2 gånger, under bara några veckors mellanrum...

ibörjan av september kom en som högg o högg mot hans hals, tackolov för all päls han har runt halsen så hunden fick bara tag i pälsen! (terrier avlade för o inte släppa, så snacka om rädd ja va, samtidigt som ja va chockad)
Sen gick de lite, sen vid halloween åker vi till Falun, o där hälsar olle på min dåvarande o e glad o ja hör bara NEJ o i samma veva ser ja en schäfer flyga o sätta sig o Olles lår, ja föll i hopp på plats alla muskler la av, o ja va så rädd, ägaren kom o tog sitt ansvar o fick loss sin hund lämna den kom tillbaka, vi kände igenom olle, o ja fick hennes nr ifall ja skulle behöva åka in med honom, tillslut kom en gubbe fram o la sin hand på min axel o sa HUR MÅR DU(!!!) ja satt bara o skaka ja va i chock, ja kunde inte ens gråta så ila va de.

Alla dessa händelser har påverkat mig, ja e den ja e tack vare detta. ja mår riktigt dåligt.
ja e rädd bara ja ser en lös hund, o alla folk som inte kan hålla sina hundar... ja drömmer mardrömmar om att olle dör, nästintill varje gång ja drömmer handlar det om att olle dör.

olle är mitt allt! ja lever för honom, ja kan inte leva utan honom, att gå runt o må dåligt o oroasig är inte roligt... ja bearbetar detta hela tiden o  försöker komma vidare, men det är inte så lätt alla gånger... sen lägga skulden på sig själv, att ja inte kunde skydda honom bättre, ja har alltid sagt att inget ska få skada min prins, men när man ligger på marken o inte kan röra sig, helt förlamad är det inte lätt att vara ett skydd för honom :(